Some days of my life

Jag har gått för långt, kan inte sluta gå!
Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå.
I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år.
För ljus att nå, så djupa sår.
Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om,
Men jag vänder om, ännu en gång!
Orden fastnar halvägs jag vet inte hur jag bär mig åt?
Samma gamla visa med vet inte vad det är för nått?!

Jag har gått så långt, nästan blivit van!
Historien upprepar sig och slutar alltid likadant.
Sidan som går vidare har någon redan rivit av!
Så jag griper tag, i vita blad!
Om inte jag var feg, om inte du var den som hade rätt!
Hade du väl aldrig kunna genomskåda allt som skett.?!
Förlåt att jag aldrig någonsin sagt förlåt!

Men B-hem är inget för mej, skulle aldrig nånsin klara mej så länge utan mina underbara vänner!!
Jag är så otroligt tacksam över att jag har er!
Hellre få riktiga vänner än en massa fiender?!

Jag kan börja om!
Jag behöver hela mig!
Så jag kan ge dig hela mig!
När allting börjar om!!
Om det börjar om?

Fortsättning följer...