13 mars.
Aldrig har någon gympa lärare, inte någon lärare över huvudtaget skrikit så på/efter mej som idag. Kärring säger jag bara. Du är inte värd mitt lyssnande! Orka skrika mitt och Elins namn flera tusen gånger över hela bad huset. När hon märker att vi inte hör, eller rättare sagt inte vill höra. De va såhär att vi skulle simma 12 längder innan vi fick bada i äventyrsbadet. Men spralliga som vi är så gick vi upp efter två längder, Jag Sandra, Elin och Heléne traskar bort til det efterlängtande äventyrsbadet. Då kommer läraren i hastig fart och säger att vi inte få gå, Heléne och Sandra går snällt sura tillbaks och simmar sina kvar blivande längder medans jag och elin springer iväg till äventyrsbadet. Efter ett tag kommer hon å letar efter oss men då simmar vi med väldig fart ut och gömmer oss, sen vidare till "grottan" och sitter där ett tag. Sen kommer resten av klassen, då kunde vi pusta ut trodde vi, men inte. Utan då skriker hon våra namn tusentals gånger när vi badar med hög sur arg röst -LINDA, - ELIN. Ingen hör, ingen lyssnar, ingen vill höra.. Men till slut så ställer hon sej efter strömmen, när vi åker den försöker ja så snabbt som möjligt simma till vänster när den slutar, fast de är trögt men jag lyckas. Men hon fick tag på elin. Så när ja åker strömmen igen ropar hon på mej och hon vet mycket väl att jag hör. Och eftersom Elin varit duktig å pratat med henne så kunde ja knappast inte undvika henne mer.
- Vad håller du och elin på med egentligen? ( med stora bokstäver )
- Vaadå ? säger jag lite ovetande..
Men ja lyckas ändå prata bort mej så jag behövde inte gå tillbaks å simma själv som Elin
Sitter här å väntar på Chrill som slutar om cirka 1 timme.
Ska kanske vara lite bebisvakt imon, hur fint som helst =), sällskap av någon?
Underbar
Kommentarer
Trackback