1 april.

Har sprungit ända sen barnsben, från allt jag egentligen var!
Sprickor blev hål i fasaden, Någonstans emellan var jag!
Utan någon egentlig plan, Raserades hela mitt slott.
Allt jag var kom till ett stopp.

Säg bara till när var hur. Visst det är väl dumt av mig.
Men jag blir som blind, jag blir som stum!
Jag borde nog lugna mig, Dom kommer döma mig!

Håll i mig och släpp aldrig taget, Tänk om jag faktiskt gick av?
Förlora mitt nyfunna hopp, Allt jag kom var till ett stopp!
Spritt språngande galen!
Faller jag nu går jag sönder.
Dom kommer peka för alla har hört det!

Vaken om natten & drömmer på dagen.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback