Är det över nu?

 
Försöker finna styrka, försöker finna hopp. Försöker vila, men de gör för ont i mitt kropp. Jag ser bilder av dej varje gång när jag sluter mina ögonlock. Det är så kallt här och jag fryser, känner lukten av dej på kudden brevid och jag ryser.
 
Du kunde ha de så bra, du kunde ha det som du vill.
Men du sumpade chansen och du gjorde det en gång till.
 
Jag vet inte, det känns som du bygger upp saker som du sedan lämnar, när du vet att i slut ändan är det du som måste förändras. Du försöker alltid intala alla andra om vad som är rätt och vad som är fel. 
Men du ser aldrig dej själv och tar din egen del.
 
Frågan är om du någonsin kommer kunna förlåta dej själv för allt du gjorde. Du borde förstått det, men du lyssnade inte på orden. Jag försökte förklara, jag försökte säga vad jag kännde.
 
Kan inte bara se dej gå förbi, jag ville vara med dej resten av mitt liv.
Men jag vet att allting är försent nu. Det är över nu.
 
Jag vill inte vara den som sitter och saknar, som pratar om tiden och något man inte kan ta tillbaka. Ser minnen som passerar förbi och jag vet att allt dedär har hänt i mitt liv. Jag kan inte vara den som alltid är stark, jag kan också må skit.
 
Jag gör det nu, och jag vet att du ungefär känner samma sak. Men vi kan inte gå tillbaks och spela om allt i repris. Allting va för bra, men jag visste inte redigt i början. Du gav mej hopp! Du blev mitt liv, den jag älskar och min bästa vän. Vi delade mycket, vi lärde varandra saker, tanken på dej idag håller mej vaken. Jag får ingen sömn, det känns som allting bara är en dröm. Jag fick leva i den och leva med tiden. Det spelar ingen roll hur mycket jag skriver, för jag kan aldrig ventilera dom känsolrna jag har inuti mej.
 
Det känns förjävligt att inte ha dej i mitt liv. Jag kommer ihåg alla dagar med dej.
Jag tror du är rädd för att inse att du faktiskt kunde förändras. Men du har nog aldrig velat förändrats, det är väl det som va felet.  Jag tror inte att saker och ting bara händer, allting har en mening. Våran mening har inte slutat än, för det du gett mej finns kvar. Och jag tror att det alltid kommer finnas kvar.
 
Du har aldrig gett tillbaka det som jag gett till dej.
 
 
/// L
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback