Some days of my life

Jag kunde vandra genom gränder och torg.
Du kunde känna min sorg, du va på min sida vart jag än gick.
Hur mycke skäll jag än fick. Jidder och knas!
Hur mycke smäll jag än fick, hur många fel jag begick.
Så va du alltid där när jag inte visste nånting.
Men här och nu står jag nu försöker se mej omkring.
Försöker fatta nånting, vad som verkligen hänt, vad som verkligen skett?

Det finns nätter då jag drömt om berg, klättra upp och ta ett kliv.
Checka ut o bara lämna mitt liv.
Fega ur och andas ut, ignorera allting negativt!
Försöka nå ett beslut..

Bullshit skitsnack. Från och till skitlack!
Men slutligen insett att hela Jönköping är en myrstack!
Ibland jag simmar bland koraller ibland håller lyckan konstant!
Ibland jag faller när jag klättrat för brant.

Jag är 23 år nu!
Har inte tid me nåt jidder.
Har spelat mina kort, sett till att lagt kort ligger!
Ni som kvaddat era liv, det är visst aldrig försent att städa upp gammal skit!
Se till att allting blir rent.
Men jag blir knäpp av min stad, jag tänker allt mer!
Det beror på samma gammla Jönköping, samma kvater.