Älskade ängel..
Ibland så saknar man mycket. Många gammla goda tider. Många fina minnen. Många många människor! Av alla dess slag! Man har haft personer jätte nära sej en gång i tiden, och helt plösligt är dom borta med vinden, som en kall vindpust. Men alla har olika mål här i livet, alla har sina egna framgångar och sina egna motgångar. Man duger bara ibland. Och så kommer det väl alltid att vara! Det är som att svimma på en bergstopp utan att ha svindel. Spelar ingen roll vad man gör, hur man gör eller när man gör. Det finns alltid folk som klagar. Förtjänar man inte mer än så?
Alla har väl varit unga och dumma och ville testa sina vingar?
Bara som tretton unga höstrar och jag förstog vad det innebär, en liten vilsen tjej i detta stora rike. Pappa har alltid sagt till mej att stå för den jag är. Jag gör det nu, helhjärtat! Jag lär mej av mina misstag, tillskillnad från vad man gjorde då. Tanke sättet har blivit bättre och förändrats. Man kan inte ändra personlig het och bli något man inte är. Är glad för den jag är idag! Man kan inte drömma sej bort och undra hur det kunde va.
Varför inte bara ta hand om varandra? Ge den där lilla extra kramen. Skicka iväg de där lilla smst. Inget märkvärdigt men ack vad glad man kan bli av det lilla.
.
Kommentarer
Trackback